Att hyra sin sommar istället för att äga

För 1,5 år sedan dök en once in a life time upp. Vi hade möjlighet att köpa en bit mark och bygga ett hus på en drömplats. Det där sommarparadiset kunde bli vårt.

Vi var alldeles till oss, drömde och planerade. Lyckan!!! Jag började undra vilket porslin jag nu skulle samla på som kunde passa, i vilket väderstreck ska uteplatsen vara, vilka härliga frasiga sängkläder som är mest sommar osv.

Sedan så var vi tvungna att vara realistiska och inse att två hus, varav det nya då skulle byggas från grunden och det gamla i stort behov av renovering, skulle bli för mäktigt för oss på många sätt.

Men sedan en annan tanke: vill vi verkligen bara vara på ett ställe på sommaren?

Den frågan slog ner som en bomb. Vi har ju alltid rest runt på våra semestrar. Både i Sverige men även när vi tågluffat och båtluffat . Vi är liksom alltid i förflyttning på våra semestrar. Att då göra helt om och bara vara på ett å samma ställe en hel sommar, på påsk- och höstlov kanske ändå inte är vår grej???

Om det är en bortförklaring för att vi inte kunde gå vidare med tomten eller om det faktiskt var en insikt som gjorde beslutet enklare ska vara osagt. Men det fick mig att förstå hur jag vill ha våra lediga stunder tillsammans - på äventyr.

Vi kan resa och utforska för att vi inte är bundna.

Tittar avundsjukt på Instagram med folk som samlar porslin till sin stuga, kan odla från frö till skörd för att de varit där hela vägen, sätter prägel på sitt lilla paradis. Men i nästa sekund så drömmer jag vidare om vår sommarresa , en resa till Köpenhamn, Smögen, Värmland, Skåne.

När vi landat i våra hyrda hus ( Kungshamn , Åre , Vemdalen , Smögen , Gotland , Lyon , Paris , Sifnos , Schinoussa …) så är det så spännande att duka med ett porslin jag inte valt, bädda i ett rum med tavlor med okända motiv, använda en spis jag inte förstår, dricka morgonkaffet i en trädgård jag inte behöver rensa.

Det är alltid något nytt och utvecklande. Och enkelt - de där okittade fönstren eller den trasiga kranen är inte mina problem. Jag bara njuter av livet i huset utan att behöva tänka på ”måsten”.

Det var en fin, bra och viktig insikt ändå. Att verkligen förstå vad man önskar. Och älskar. Att ha en ryggsäck och hoppa på en båt i den grekiska övärlden är mig för kär för att bytas ut mot en egen pelargon i en stuga med humlesurr.

Sitt morgonkaffe på ny plats under hela sommaren. Nya ljud, nya minnen.

Duka upp frukost vid nya platser men med EXAKT samma mat. Vissa saker ska inte ändras, ha ha.

Mysa in sig i något nytt. Se olika sorters hem. Olika stilar.

Se sånt man aldrig får ta del av annars.

Få bo i en gammal prästgård för några dagar med en kajak som bonus. Hoppas på varmt väder så den kan användas.

Men vem vet - saker kan ändras. Kanske vi skaffar ett eget torp ändå. Eller kanske gör jag nåt galet och säljer allt för att besätta mig på franska landsbygden? Den som lever får se…