Spelar ingen roll om det är födelsedagen när jag var 8 eller 22 eller idag, det är alltid kul med födelsedagar!! Eller om jag ska vara ärlig; min 27.e födelsedag var jobbig. Vet inte varför men 27 var svårt att fylla - en 27års-kris... Idag skrattar jag åt det och tänker: "Lilla gumman, du skulle bara veta hur ung du var..." Undrar om jag tänker likadant om 20 år om det är så att jag skulle krisa igen om säg, si så där 2-3 år...? Bra att ha i minnet i så fall. Hur som helst, jag fyller 39 och är alltså fortfarande 30+. Ser fram emot att få ha en hejdundrandes fest om ett år och drömmer om hur coolt det skulle vara med en privat spelning med E-type. Hade inte det varit kul?? Vad kostar han en kväll?? Nä, det får nog bli DJ... Blev uppvaktad av make, dotter och vattkopps-son. Hur mysigt som helst, bortsett kopporna. Den traditionsenliga brickan med varm choklad var så klart med och en fransk baguette med kokt skinka, majo och tomat - min favvo!! Fick också fin hjälp att öppna paketen av två pyjamastroll. Dagens firande har tyvärr rumsterats om lite då sonen mycket lämpligt snappat upp vattkoppor. Varför är det alltid så...? Lunchen med finaste tjejerna får ställas in för vabberi och kvällsaktiviteten blir i mindre tappning och hemmavid. Inte på nått sätt dåligt men så klart synd då jag var så nöjd med mitt upplägg. Får tänka att jag sprider ut mitt firande då till flera dagar i stället. Så, titta, lite positivt tänkande ;) Typiskt för 39-åringar??