Vattenfall med saga, 286 trappsteg & sista måltiden

Då har vi nått slutet på den här resan i Österrikes alper . Resväskan packad, den goda frukosten är uppäten och samling utanför hotellet kl 08.45. Ett sista äventyr innan tåget går hem igen.

Dagens vandring var kanske mer en strapats än vandring. I Zams finns ett vattenfall och till den finns en mytisk saga som nu inramar hela vattenfallet. Så nu ska vi få träda in i sagornas värld. Men först en promenad genom Zams.

Vilken dröm till hus och miljö.

Hur är det att växa upp och leva med bergväggar åt exakt alla håll? Jag blir helt stum av miljön, det är så mäktigt med bergen nära, men jag skulle ha svårt att i längden leva i en dal med sådana här bergväggar runt mig. Precis som jag tror de som växt upp här tycker det känns obehagligt öde att växa upp på en går på Österlen tex.

Det är verkligen ingen överdrift när man säger att det är vatten överallt. Floden fullkomligt dånar och forsar fram. Ljudet från den är intensiv.

Och en del av vattnet dit kommer från det här vattenfallet, Zammer Lochputz .

Vår guide Irmtard från vandringen dagen innan tog även hand om oss denna dag. Hon berättade om fallet och framförallt fick vi se en liten kortfilm inne i stationshuset om den mytiska saga som ska ha skett i det här fallet. Den innehåller ett ungt kärlekspar som inte fick gifta sig för den unga kvinnans styvfar som satte hinder. Jag snabbspolar och avslöjar att det slutar sorgligt, den unge mannen faller ner i vattnet och dör men förvandlas till en tjur, fast i berget och kvinnan blir ett med vattnet och syns på motsatt bergvägg från tjuren. För evigt tillsammans i berget.

Sant eller ej får var och avgöra men vackert är det.

En enorm kraft från vattnet som forsar fram men den här turen uppför fallet är inte bara vatten, den innehåller även trappklättring, tunnelvandring och höjdskräcksupplevelser.

Det är exakt 286 steg. Du behöver inte räkna...

... för det har du hjälp med. Bara 100 steg kvar.

Jajamen, det är obligatorisk hjälm på den här turen. Men jag skulle kanske mest rekommendera en regnponcho för det skvätter duktigt från fallet.

De här gallerbroarna är inte jättebra för oss med höjdrädsla. Jag fick påminna mig om att inte titta ner för då ilade det till i magen vill jag lova!

Ser du bron där uppe?!? Då förstår du hur otroligt stort det här är va?! Gigantiskt!

Ok, nu får du ta fram din fantasi. Stenblocket på bilden här ovan som hänger ut till höger är ett tjurhuvud. Dvs den unge mannen som dödades av den unga kvinnans styvfader för han ville ha sin dotter för sig själv (det är inte en modern historia!). Och sedan blev den unga kvinnan så bedrövad så hon blev ett med fallet och fastnade på klippblocket till vänster. Så de unga tu tittar på varann för evigt.

En del i denna saga, orkar inte dra hela, innefattar även själspeglande stenar i en grotta och den fick vi gå genom. Därav hjälmen.

När alla stegen, klättringen och grottan var avklarade och vi var tillbaka på marken igen så såg jag hur det slott, Kronburg vi besökte dagen innan för picknick kom fram ur molnen långt bort i fjärran. Tack vare telefonens zoom kunde jag få en bild av den. Men... om du inte ser hur långt bort det var så spelar det liksom ingen roll. Jag glömde ta bild på det. Så lita på mig när jag säger att jag fick zooma till max 😂

Våra guider på Tirol West hade bokat lunch på Gasthof Greif och vi insåg att det skulle bli den sista måltiden med gänget. Så snabbt tiden gått.

En riktigt härlig avslutning måste jag säga. Precis den typen av restaurang jag älskar. Rustik och genuin.

Åh vad jag kommer sakna allihop. Så mycket kul vi upplevt, så många härliga samtal, så mycket spännande som skett. Det är inte alltid att man klickar när man träffar så här många nya människor men det var så underbar stämning med de här fina. TACK Christian , Pernilla , Johanna , Tobias , Maria , Marie , Sara , Jens och Nina !

Som sagt, en mycket värdig avslutning med fantastisk vit sparris, hollandaiesås och bräckt skinka. Kunde inte ha önskat mig en bättre rätt.

Plommonbrännvin är en lokal produkt. Jag fullkomligt älskar kryddat brännvin som snaps och akvavit men den här sorten är inte alls för mig. Du vet som grappa i Italien eller raki i Grekland. Inte alls för mig.

4 av 6 skulle till södra Sverige så de tog ett tidigare tåg, vi övriga fick en sista upplevelse med Zums slott. Kanske att intryckskontot var överfullt för jag hade svårt att ta in det till fullo men vackert var det och fullt med historia. Men här var nog både kropp och knopp lite för trötta. Dags att ta sig hem.

Vilka dagar, vilken resa, vilket äventyr. Så mycket kul jag fått ta del av. Och vad härligt det var att få lära känna dessa områden av Österrike på sommaren.