När jag inte vet var jag ska börja

Det är så underbart att ha jobb när man är ensamföretagare men när jobbet, dvs det man får betalt för, är "i vägen" för det som man också ska hinna - administration tex, så är det rätt skakig mark jag går på. När tiden inte räcker till.

Jag vet inte hur det är för dig men när jag har mycket på både min agenda och i huvudet kan jag liksom bli stående på ett ställe. Det absolut sista jag borde göra då det knackar på överallt. Det är som jag har ett trassligt nystan och jag ger mig in i det och ska börja bena ur det men av någon anledning så slår jag bara fler knutar och gärna slänger in fler garnstumpar i det hela, för att fortsätta med metaforerna.

Jag har haft en stor produktion som varit både tidskrävande och fysiskt ansträngande så 15 timmars arbetsdagar har slutat med att jag totalt kraschat i sängen. Och det värsta är att tiden inte räckt till. Jag ligger efter med mycket och att jag missat både en tandläkartid för dottern och en fotbollsmatchtid för sonen är resultatet av det. Inte kul, inte bra.

Och sedan en obehaglig känsla av att ändå inte röra mig framåt. Att inte ha ett ordnat jobb med "riktiga" projekt att äga. Jag har släppt två böcker inom loppet av 1,5 år och nu inser jag att jag senaste åren just haft böcker att producera som långt löpande projekt men just nu har jag inga nya böcker eller stora långt löpande uppdrag och det liksom skaver i mig. Som att jag inte gör nytta och det är inte en bra känsla.

I morse släppte jag allt och gav mig ut på min älskade promenad. Och vad gott det gör för både kropp och knopp. Många saker som jag grubblat på liksom löste sig där i de snabba stegen. Ett litet "men äg stunden, skapa dig själv nu" ropade på mig inifrån.

Så med ett litet starkare Helena rör jag mig nu framåt efter det påfrestande uppdraget jag haft och siktar med försiktighet uppåt.

Vet inte vad du ska göra med denna text men jag behövde nog mest få ur mig det som snurrat så mycket. Kanske du också är vilse i "vad du ska bli när du blir stor" och nu får veta att du inte är ensam. I så fall: Nu tar vi tag i detta, en dag i taget!