Det finns vandringsleder på norra Gotland nu. De är nya och av vad vi förstått väldigt uppskattade. Det är ett steg i det som kan bli en ny nationalpark men är pausat tyvärr. Får se vad som sägs efter nästa val, har vi förstått, men lederna är i alla fall där. Olika långa vandringar så man kan anpassa själv. Okej, nu går vi. På vissa ställen var det upptrampad stig och på andra inte men överallt var det dessa färgade markeringar. Och så mycket att se och lära sig. Jag halade fram mobilen och sökte på alla möjliga blommor och bär. Med Googles bildsök får man ju snabbt svar. På om ett bär är ätligt eller ej tex - inte så dumt om man så säger. Jag hittade tex stenbär, ett bär jag aldrig sett tidigare och kunde smaka då jag fick det bekräftat. Myggsprej var bra att ha med. Tistel och stenbär. Nya grindar, nya staket för här lever lamm, hästar och kor. Tre generationers vandrare. Det är cool natur på norra Gotland. Lite här och där var det som om jordklotet spruckit. Små skrevor som man helst inte fastnar i och snavar. Bra med skyltar längs med vägen så man vet att man är på rätt väg så att säga. Vi tog Mölnermyrslingan och här har vi då myren. Med spång att gå på. Drabbande vackert. Ingen bild i världen kan återge hur häftigt det var med det lila eldhav som liksom for över marken. Och häpp, där hade någon driftig kaféägare satt en foodtruck och serverade hembakat. Och den godaste saffranspannkaka jag ätit. Perfekt att ladda på för den sista biten hem igen. Det här var kul, att vandra ihop kändes väldigt härligt och lätt. Jag som fick mig en rejäl vandring i Österrike i början av sommaren skulle gärna göra en likande resa med familjen. Tror de sa ja när jag frågade. Men man vet ju inte med tonåringar...