Hej i de sista självande sekunderna av april. Är det bara jag eller rusar inte tiden lite väl fort? Visst längtar vi till lediga långa sommardagar men det gör att man lätt missar allt vackra vi står i just nu. Ja jag vet - jag har pratat massor av det den här våren men det är något med just den här känslan som tar upp mig så mycket nu. Är det 50+, är det att barnen blivit så stora och jag ser hur varje steg är ett "sista gången" eller är det bara att vi lever i tid där vi scrollar och exakt hela tiden ser tips på nästa steg? Det är odling och trädgårdsplanering med bilder från hur det ska och kommer se ut, "jag fattar inte att vi snart är här"-inlägg där någon visar en strand och uppenbart juli osv. Alla vill vara först med att inspirera till nästa steg och ja, så gör jag också men nu vill jag verkligen uppmuntra dig, mig och oss att stanna upp och se det som sker exakt just nu.Det är valborg i dag och det är kungens födelsedag och han fyll ju faktiskt jämnt, dvs 80. Jag har ett inlägg från 2016 som passar lika bra nu. En fin och sentimental historia om mig, min pappa och Kungen. Och det säger snörp i magen då pappa då var i livet..Det blir en annorlunda Valborg just av en av anledningarna ovan, två av tre barn har egna aktiviteter och maken är på jobbresa. Bjuder in mamma på middag och sedan går vi till brasan vid vår strand här i området. Blir mysigt värre ändå. Fast jag ser nästan mest fram emot en lugn solig försommardag imorgon. Det har väl inte undgått någon att det ska bli sommarvarmt imorgon? Här om dagen tog jag mig min första riktiga power walk som är min favoritsport om man nu kan kalla det. Åh vad härligt att gå på städade gator, bra musik i lurarna och liksom dansa fram. Det gav så mycket energi och jag såg så mycket vackert. Och jag bjuder så generöst på en osminkad och promenadrosig kind. Lönnen. Om lönnen hade lika rosa blommor som de japanska körsbärsträden hade det varit kalabalik överallt. Alla hade vallfärdat hit och kollat för det är nu de blommar men då i en blygsam grön färg. Knappt synliga men gå nära, titta noga... Hur vackra??? Forsytian är nu snart ett minne blott så passa på. "Ja, där är den!" ropade jag högt på min promenad. Sädesärlan har nu kommit till oss från en vintersemester söderöver. Ja svalorna är väl den mest kända flyttfågeln men sädesärlan är den som gör mig gladast. Tunt försiktigt litet grönt flor dyker upp. Snart ser man bara en grön massa medan nu så sticker varje träd ut var för sig. Säger det igen: stanna upp och titta. Det är så vackert exakt just nu. Och sedan händer det som det gör i april - det börjar snöa och vara knappt några plusgrader. Då har jag klätt mig för hur det såg ut utanför fönstret, inte hur det kändes.Men det där blir det ändring på redan idag och framför allt imorgon. Åh vad det ska njutas i morgon. Barnen har redan bett om grillat med grekisk sallad och första middagen utomhus. Jag hade noll motstånd till det.Jag önskar dig en fortsatt fin valborg.