Trehjuling i Dorfgastein & 4-stjärnigt i Zams

Då kom dagen då vi skulle kliva på andra halvan av pressresan. Efter två nätter i Bad Gastein varav en kväll i Bad Hofgastein så var det dags att lära känna den tredje i Gastein-trion; Dorfgastein. En alpstad med fokus på familjen. Här är det snälla backar vintertid och fyllt med aktiviteter för barn både på vinter och sommar. Även om jag tycker att det absolut var utmanade även för en vuxen men jag är ju 1) höjdrädd och 2) farträdd. Återkommer till det...

De små gondolerna går som sagt året runt. För skidåkare på vintern, vandrare på sommaren. Så himla smart att nyttja hela året.

Hela gänget ska till toppen. Det finns stopp på vägen om man inte önskar att åka hela vägen men vi ville dit! Och hela gänget är Christian , Pernilla , Johanna , Tobias , Maria , Marie , Sara Jens och Nina .

Lagom långsamt åker man så man kan se allt underbart som svischar förbi och det som närmar sig. Kor, får och hästar rör sig vant i de branta backarna i inhägnader. Gissar att deras betesfält är skidbackar om ett halvår.

Vilken känsla det är att vara på toppen. Ja, det är toppen!!!

Inga bilder i världen ger rättvisa åt den verkliga upplevelsen.

Som sagt är Dorfgastein inriktat på familjen och överallt är det sandlådor, små klätterställningar och annat skoj. Men jag såg inga åldersgränser på sakerna så det måste vara för barn i alla åldrar.

Slutlekt, vi hade en vandring att göra. Kortare än den i Bad Gastein dagen innan men mer dramatisk. Jag som är nybörjare fick lära mig att det inte bara är antal kilometer man tar utan även höjdmeter. Det ska inte klättras men vandras så man tar meter för meter uppåt så att säga. Och här var det att använda lårmusklerna.

Det är alltså årstiden vår enligt österrikarna men då temperaturen var långt över 20 och solen gassade kändes det snarare högsommar för oss svenskar. Att ha en vattenflaska i högsta hugg är att rekommendera.

Det är serveringar placerade på topparna som jag självklart tänker för en skidsemester. Att ta en varm choklad, gulasch och värma sig i när man åkt skidor. Samma hus blir här en återhämtning med svalka och vätskekontroll.

En kaffe på den här vackra serveringen. Vad kan då detta fantastiska ställe heta? Jo så klart det heter Sjunde himlen, eller Wolke 7 . Men ingen rasts, ingen ro för nu ska vi ta vandringen tillbaka till den lift vi tog upp. Där finns nämligen....

Trehjulingar! Grusvägar som slingrar sig ner för berget är perfekta för trehjulingar. Öh... jag som är lite farträdd hade lite tveksamheter över det här.

Hela gänget på startlinjen. Här var jag inte kaxig kan jag säga. Hur sjutton ska det här gå???

Det gick hur bra som helst. Det var rent ut sagt skitkul! Trehjulingen är riktigt låg och bred så det ska mycket till att den välter samt att bromsarna är så starka så tempot justerar du enkelt själv.

Och med en grupp som är laget före jaget så väntade vi in varann. Otroligt roligt och äventyrligt. Perfekt för en familj att göra.

Lite skakig och dammig var vi tillbaka på marken igen i söta lilla Dorfgastein. Och väldigt hungriga.

Mitt i byn går hästar och betar. Så otroligt fin liten ort.

Vykortsvackert överallt.

Vi fick plats i skuggan på Dorfstub'n .

Jag ville ju som sagt välja nya rätter när tillfälle gavs och nu tog jag spätzle som enkelt förklarat är tysk pasta. Och håll i hatten vad denna var god. Ser krämig ut och det var den samt smakrik. Och den här spätzlen var gjord med spenat i så det gröna är alltså spenatpasta, typ.

En underbar mischmasch mellan midsommarstång och julgran va?

Till dagens vandring hade vi tagit med oss all vår packning för vi skulle nu lämna området Gastein och ta tåget till delstaten Tyrolen. Nästa hemstad för två dagar skulle bli Landeck-Zams. Två alpbyar som numer är en större ort.

Till tåger, byta om från vandringskläder till resekläder.

Österrike har verkligen fantastiska tåg och tågförbindelser. Det blev vi varse på vår tågluff 2019 .

Och de miljöer man får se när man långsamt åker genom landskapet är så fantastiska. Så att resa mellan olika orter är verkligen mer än bara en transport, en resa i sig.

Som att se det här slottet till exempel. Slottet Hohenwerfen är utöver att det är makalöst vackert och som taget ur sagorna så är det med i filmen Sound of Music. Ja, väldigt långt borta där som du ser i klippet:

Efter några byten så var vi framme i Landeck-Zams. En stad som gör sig känt för att ligga mitt i smeten, nära till alla stora alpin-metropoler. Staden erbjuder bra shuttle, till tex St Anton, Innsbruck osv men här är det billigare att bo och lugnare.

Och med Jägerhof som var vårt hotell för två dagar så njuter man av allt härligt som vällagad mat, fina rum och spa.

Resdammet, och trehjulingsgruset, bortduscaht och redo för middag.

Favorittopp och röda läppar - då är man alltid redo för 4-stjärnig middag.

Hotellets restaurang har både à la carte och buffé. Då det var bröllop på uteserveringen, där à la caraten var, så tog vi buffén.

Mina nyfunna vänner: Christian , Pernilla , Johanna , Tobias , Maria , Marie , Sara , Jens och Nina .

Så mycket gott.

En liten stund på uteserveringen i kvällsvärmen och med dramatisk vy upp mot topparna. Sedan somnade jag utan några som helst problem. Och det behövdes sömn för nästa dag innehöll en vandring på 4 timmar!