Sista dagen & kvällen i Sciacca

Allt härligt har ett slut och vår vistelse i Sciacca på södra Sicilien är slut men vår resa på ön är inte över. Vi avslutade med en dag av att ta russinen ur den Sciaccanska kakan som vi visste vi gillade och de saker som vi haft på listan men ännu inte hunnit.

Den HÄR (40% rea!) pyjamasen har jag levt i alla timmar i vår lägenhet.

Påminner mig själv om att köpa fler shorts av den här modellen. Ja jag vet att just det här är menat som en pyjamas men jag lever i setet som om det var mer av en hemma-outfit som jag också råkar sova i.

Åh vad jag kommer sakna det här rummet. Det maffiga bordet där vi ätit, spelat spel och njutit av alla ljuden från torget utanför.

Yoghurt med nektariner och vindruvor, bröd med skinka, tomat, mozzarella, basilika och olivolja med en kopp te. Det har varit min frukost varje dag hela veckan.

Vi hade hört om mackstället La Focaccia men inte lyckats tajma deras öppetider men nu hade vi koll. Vi skulle plocka med oss picknick till stranden tänkte vi.

Bakom mackkiosken ligger en park. Den hade vi missat. Ännu en sådan där sak som jag trillade över och önskade vi hade sett tidigare.

Samma sak med torget mitt emot. Där under träden till höger satt det äldre män och spelade schack varje gång vi åkte förbi. Mysigt.

Hur som helst, det här mackstället är kända för sin Pani con meusa dvs smörgås med mjälte. Inget jag beställde men så klart gjorde maken och äldste sonen det.

Här i buljongen ligger skivor av mjälte och sjuder. Inte lockad...

Med fem mackor i badkassen och svala drycker tog vi vår vackra väg till parkeringen och bilen. Sista gången den vägen tas. Lite ont i själen att säga sista.

Jag har nämnt tidigare att Sciacca är kermikstaden, och det är tecken på det överallt. Krukor, skyltar, plattor av keramik med handmålade motiv. Sista dagen och det betyder att det är dagen jag ska köpa allt porslin jag vill ha.

Vi gjorde vårt tredje besök på Spiagga Capo San Marco.

Solbäddar, parasoll, läsa ut böcker och äta medhavd macka. Tufft uppdrag.

Här har vi mina söner och deras två olika fokus. En njuter livet i solen med en redig macka och den andra vakar över den landkrabba han hittade på stranden.

Efter många eftersökningar på nätet visste han allt om denna krabba som inte gillar vatten och egentligen är ett nattdjur. Men den verkade trivas rätt bra här i solen och borrade ner sig i sanden lite här och var.

Jag njöt jag med med min nya favorit cremino , en kaffe-shot som är som en liten milkshake. Galet gott.

Det var dags att packa ihop och då såg jag det här. Vilket påminde mig om hur vår lille kille inte är så liten. På vår första båtluff, när han var 2,5, sov han alltid middag på sin far på stranden. Se HÄR . Det högg till i hjärtat av massa känslor.

En sak jag velat göra sedan vi kom var att se hamnen på nära håll. Staden är mest centrerad uppe på höjden. Det finns hotell, restauranger och barer i hamnen men då det är en rätt mastig klättring så kommer vi inte ner dit på kvällen.

Jag och sonen tog en vända och hittade en fantastisk strand precis nedanför stan, bredvid hamnen men den var avstängd pga smutsigt vatten. Himla synd för det var verkligen en sådan fin strand och precis i stan. Kanske därför vattnet var smutsigt...?

Här ser man verkligen hur staden klättrar upp på höjden.

Keramikens stad. Som sagt så ser man den typiska sicilianska keramiken överallt. Flera sådana här trappor finns i Sciacca.

Och sådana här butiker fanns det överallt.

Nu satt det ingen här men alla butiker har platser där personer sitter och målar porslinet för allt du ser är handmålat. Flera gånger satt de ute på gatan utanför butiken och målade. Sådant vackert hantverk. Jag köpte tre saker som jag får visa när jag kommer hem.

Öppna våra dörrar en sista gång, en sista kväll vid fönstret ovanför torget.

Kylskåpsrens av bästa slag. Inget att spara på när vi åker vidare imorgon.

Tar med mig den här vyn in i hösten. Jag känner nu att Sciacca har växt i mig och det känns för varje timma så svårt att lämna.

Den här restaurangen, Le Stranizze , gick vi förbi några dagar innan och då gick det inte att få bord, så poppis. Nu var det lugnare och vi kunde slå oss ned.

Dagens dos av bläckfisk.

Som vi gjort så många kvällar den här veckan i Sciacca så avslutade vi på Bar Del Corso och deras goda gelato. Vi tog farväl av dem och stan. Dags att packa in väskorna i bilen och dra norr över igen. Men det är inte utan att en del av mitt hjärta kommer bli kvar. Sciacca har absolut växt på mig och blivit mig kär. Det överraskade mig, jag hade inte trott att det skulle bli så men kanske just därför - någon visar långsamt att den är något man vill lära känna. Så TACK Sciacca - jag hoppas innerligt vi ses igen.