Om att resa själv | Helena Lyths blogg

Förra året reste jag till London själv och det var något jag verkligen längtat efter. En annan sorts resa där jag kunde få nörda ner mig i det som jag gillar och få styra helt själv. För det betyder inte att jag inte älskar att resa med min familj för det är ju det bästa jag vet, inget ger en vi-känsla så mycket som att spendera tid ihop på resa som det, men här var det något annat. Som att man både kan älska svensk husmanskost och asiatiska smaker lika mycket om du förstår vad jag menar.

Att jag älskar julen har nog inte undgått någon och en stad som är så bra på att inspirera till pynt, dekorationer, traditioner är London och jag ville verkligen gå fullt ut i denna värld. Då är det bäst att ta sig dit själv och jag verkligen längtade efter att få resa själv, utöver allt med julen. Få vakna själv och känna vad är det JAG vill idag. Försvinna in i staden och gå runt med min agenda, med mina favoriter till butiker, stråk och restauranger.

Jag har aldrig haft problem med att vara själv, gå på restaurang själv, jobbevents själv utan bara sett det som något självklart att göra. Inte förstått de som sagt att ”jag har ingen att gå med så då går jag inte alls”. Jag tror det har mycket att göra med att jag ofta var själv som barn, blivit uppfostrad att ”om du vill ha något gjort får du göra det själv” typ.

Det ska sägas att det är stor skillnad på vara själv och ensam. Att känna sig ensam - då är det en situation som inte är självvald. Ensamhet är något jag också är tyvärr mycket bekant med men jobbat rejält med att bli av med. När jag känt mig ensam tidigare i livet så har jag verkligen jobbat på att finna styrkan och vända det till ”att vara själv”. Inte enkelt, jag vet men det går.

Första resan jag gjorde själv var som 16-åring och jag skulle på språkresa. Jag hade inga vänner att åka med och om det skulle bli någon språkresa så måste det bli ensam. Ja, för det var så det kändes i början. Där stod jag med mina föräldrar vid bussen vid Norra bantorget i Stockholm som skulle ta oss språkstudenter till Göteborg för vidare båtresa (!) till London. Jag var den enda ensamåkaren och det gjorde så ont att se alla kompisgäng stå och skratta ihop. Min ensamhet blev så stor då. Men nu så var det ingen återvändo, tre veckor i Bournemouth väntade på mig och bara att bita tag i det.

Redan på båtresan över insåg jag styrkan i att vara själv. När tjejgängen hela tiden behövde följa varann kunde jag haka på där jag själv ville. Nu var det underbara människor, både tjejer och killar, jag reste med och vi blev en stor grupp och vem som kände varann innan var ointressant. Jag kunde göra exakt det jag själv önskade, utan att behöva ta hänsyn till någon annan så jag fick fler vänner än de som reste ihop med andra. Jag tror detta är en av de största omvälvande sakerna i mitt liv och första steget att bryta mina tidigare mönster. Mer själv än ensam.

När jag postade på Instagram från London-resan förra hösten var det överraskande många som skrev till mig om att de ville resa själva men inte vågat. Så med detta vill jag verkligen uppmuntra till att resa själv. Åk dit du vill och där du mår bra. Gör saker som du vill göra. Unna dig det du stärks av.

Nu reste jag till London där jag var allt annat än själv då det är en stad fylld av människor exakt överallt. Jag hittar bra i staden efter många resor dit och jag kan språket. Sådant gör så klart att allt är lätt. Och just när det är många människor blir man anonym. I allt myller bryr sig väldigt få om den där långa svenska kvinnan som sitter själv vid ett bord.

Tips för att resa själv

Många har frågat om hur man ska starta att resa själv och mitt främsta tips är att välja hotell i kvarter du känner igen och nära tunnelbana eller buss. Du kan med lätthet röra dig vilket gör känslan av trygghet större.

Nummer två är att välja restauranger där man kan äta vid bardisken. Det ger en känsla av att vara i händelsernas centrum, man kan prata med personalen över disken och det är inte lika tydligt att man sitter själv, att det inte är en tom stol mitt emot dig. En liten sak som gör stor skillnad. Och jag har nog aldrig mött servispersonal som inte velat säga några ord till de som sitter i en bar. Jag väljer helst restauranger som är lite ”finare” om man kan säga så. Att det är mer mat än dryck som serveras för en bar med massa drinkar och vin kan bli lite fel för mig.

I år åker jag själv till Italien men inte helt själv då det är en arrangerad matlagningskurs jag ska på. Jag har ingen aning om vilka det är i övrigt på kursen, kanske det är en massa kompisgäng som reser ihop och jag är även där den enda ensamåkaren men då får det bli så. Det blir ett äventyr då jag inte varit så mycket i Italien och bara en natt i Neapel tidigare. Ser så fram emot detta.

Har du rest själv?