Nä men ibland är man inte på topp

Livet är så himla spännande måste du väl ändå medge? Vissa dagar kan man flytta berg, solen skiner och alla runt en får dig att flyga. Samtidigt som folk runt om ber om råd och du får dem att växa vilket också stärker dig. Jag har något att komma med.

Andra dagar så börjar det redan innan man vaknar, den där känslan av att jag inte kan något. Att någon ska komma och säga att allt var på låtsas. Ingen vill nu hjälpa dig. Ensamhet och tomhet.

Detta är inga nyheter. Alla som skulle definiera sig som människa har det så här någon eller några gånger i livet. Om året. I månaden. Men det spelar ingen roll. När det är dagar av det lite mulnare slaget själsligt så är det tungt. Men nu med 48,5 års erfarenhet vet jag hur jag ska vända på det:

Imorgon kommer jag vara på topp igen. Hoppas jag för så brukar det vara. Jag skapar en mjuklandning med musik som går i dur, får mig att dansa. Jösses vad det ger energi varje gång. Sluta titta utåt, titta inåt. Det där med att mäta sig med andra är ju helt absurt. Ingen annan än jag kan vara jag. Är då inte jag skyldig mig själv att vara den bästa versionen av mig? Inte bättre än nån annan?

Det där tampas jag med just nu för jag har ett jobb som tar större delen av min tid och väldigt mycket kraft. Och tvivlen avlöser varann. Men som jag brukar ge andra råd när de tvivlar: kunden skulle inte ha frågat dig om de inte trodde på dig . Det är det jag nu säger till mig själv och tänder ljus, har rökelse som ger mig styrka och just musik som lyfter.

Vet inte om du som hamnade här och läst detta blev på något sätt inspirerad eller kan känna igen det hela men det kändes bra för mig att få skriva ner, skriva av mig.

Ta hand om dig. Imorgon är vi bäst igen!