Junidagar med extra allt! | Helena Lyths blogg

Dagarna har fyllts med en massa härligheter och de måste sparas så minnena lever kvar och att just minnas de där dagarna som liksom bara flöt på är så viktiga har jag märkt ju äldre jag blivit. Så here we go .

[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/200/2026/06/img-3256-2.MOV?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]

Vädret är ju spännande varje dag. Regn från blyertsgrå himmel ena sekunden för att sedan bli klarblå med tryckande sommarvärme. Det gäller att vara beredd på båda!

Jag och Stefan planerar julpodden. Ja det är galet men jag har möten och jobb planerade för julen och podden har massa skoj på gång den med. Två glada tomtar.

Nationaldag som var som en trestegskanon. Först massa jobb som gjorde att vi blev försenade till den tårtknytis vi hade hos vänner. Men jag fick till min flaggtårta i alla fall.

Där var vi alldeles för kort för den 50-årsfest jag och maken skulle till startade redan kl 16 vilket vi inte helt hade förstått. En kväll av glädje och dans.

Och helt galet hur det var ljust ute fast det var sent som sjutton. De här junikvällarna är något man aldrig kan få nog av.

En söndagsmiddag som skulle bli mysig för hela familjen men visade sig bli rätt kaosig. Tiden rann iväg fort så av fem personer satt två personer (jag och yngste sonen) ner tillsammans i 15 minuter, en tredje (äldste sonen) kom när vi två första skulle gå, den fjärde, maken, kom med bil och vi åkte till fotbollsmatch. Femman, dottern fick äta själv när hon kom hem och maken när matchen var slut. Jo men det var ju en rikligt familjär söndagsmiddag...

Sonen kunde inte följa med kompisarna och bada för hans cykel 1) hade punka 2) var för liten. Vi promenerade till CykelJohan i Blackeberg och köpte en begagnad på stubben. Och jag berättade för Johan att jag hade köpt (eller mina föräldrar) min första cykel av honom när jag var 12. "Hur gammal är han egentligen?" frågade sonen när Johan gick in för att hämta verktyg. En mycket bra fråga faktiskt...

Fix för balen som sagt. Glad att det är tre år till nästa. Men nej just det - två år till att äldsta tar studenten. Och sedan en som tar studenten och grundenten året på det. Oh my . Två år av vila...

Sista veckan i nian betyder massa roliga dagar med utflykter, turneringar och upptåg. Som volleyboll-cup med lagteman. Dottern var Björnarna i Wild Kids och fixade sin tröja.

Studentmottagningarna duggar tätt. Och jag gråter på varenda en av dem. Att höra föräldrars tal och kärlek till deras små som är allt annat än små längre griper alltid tag i mig.

Än så länge har varenda studentmottagning varit i sol. Men blöt då regnet alltid passerat precis innan. Det är nästan magiskt.

Kvällspromenad längs Årstaviken, Tanto men min kära vän Lina. Att vi hade sådan tur med solen är nästan för bra för att vara sant. Det första vi mötte på promenaden var den öppna dansbanan Sprallen. Det var så underbart att se.

En promenad mot solen. Stockholm har så många olika oaser och den här är något speciellt.

Och alla kolonilotter. Så ljuvligt att så allas underbara små trädgårdar.

Avlutade den lilla turen på Debasers brygga. Inte dumt alls.

Ja, det var lite från de senaste dagarna. Mycket av allt eller hur??? I morgon är det skolavslutning för våra två grundskolebarn. En går ut högstadiet och en går ut mellanstadiet. Stora kliv och stora moment. Sen, sen är det sommarlov och långsamma dagar. För dem - för mig är det Job ändå in i kaklet...