Ironins tid är här | Helena Lyths blogg

Den här veckan. Jag vet inte om jag fick fler timmar än alla andra men jag skulle nog vilja påstå det. Eller kanske det är så att jag snodde dem? Inget jag rekommenderar men jag var så illa tvungen, och det är helt och hållet mitt egna fel.

Ironins tid - ja så känns det. Det är semestertider och allt ska bl klart, säckar ska knytas ihop, samtal ska en gång för alla avslutas, beslut ska tas och deadlines står där stadigt och flinar åt mig. Det kommer aldrig som en överraskning att jobbet ska stängas ner och saker ska bli klart innan det men likväl står jag där som en galning vid deadlinen och försöker få den att flytta på sig. Men nej, jobbet ska in och jag ska ju fysiskt bort så det är hugget i sten. Det är datum jag vetat om länge länge men jag kan inte börja prestera som bäst för än det är ont om tid, kniven mot strupen-bråttom. Varför i hela friden gör jag så här mot mig själv????

I våras hade jag en liknande situation och då mådde jag faktiskt så dåligt så jag fick uppsöka vård. Kan vara så att min näsa nuddade väggen men jag lyckades tydligen backa precis innan jag rasade in i den. Nu är det inte lika illa, kanske för att jag har en semester som står där på andra sidan linjen och väntar med sovmorgon, sand mellan tårna och solstolstillvaro?

Men ironin är ju ändå total: jag stressar ju som en toka just för att jag ska på semester! Hade jag inte haft den som ett avslut så hade jag ju kunnat skjuta på jobb och uppdrag ännu mer.

Den vecka som har varit var något utöver det vanliga måste jag säga. Maken borta hela vecka i Almedalen och tre sommarlovslediga barn hemma medan jag har haft galet tryck på mina jobb som jag ju just gör hemma. Dagarna i ända, från 07 till 22 har jag stått i köket och lagat, bakat, fixat, stylat, fotograferat, filmat och samtidigt lagat lunch och middag till barnen. Hörde jag kaos?

Att det är så ljust har varit min räddning. Jag fotograferar och filmar i dagsljus och den varan har vi exakt just nu väldigt mycket av så att stå och fotografer bakverk kl 21.30 har inte varit svårt. Men inte smart. Kroppen är helt slut nu. Jag räknar ner till solstolen, sommarprat i radion och långsamma middagar i solnedgången.

Kan jag försöka påminna mig om det här inlägget om ett år igen? Förmodligen inte. För varför lära sig läxan när den tydligen är omöjlig.

Hur som helst - nu är det nära och jag kommer strax checka ut från jobb men inte bloggen. Den ser jag mer som mindfullness så jag hoppas du som vill kan titta in, gärna slänga iväg ett ord så har jag nån vettig person att prata med ha ha.

Ha en finfin lördag och glöm inte att ha koll på vätskebalansen - det är rekordvarmt redan.