Idag får vi umgås - men måste jag?

Det sägs att det tar 30 dagar att bryta en vana och den typ av liv jag, och vi alla, levt och gjort till en vana i nästan exakt 2 år kanske är svårt att bryta helt?

Jag ser mig som en social person, jag älskar att bjuda hem folk och att trängas på lokal, träffa nya människor och prata i timmar. Trodde jag. När nu restriktionerna släpps blev jag lite rädd för mig själv. Jag vill inte alls boka massa resor och biljetter till konserter. Vad är det för fel på mig?

Är det då detta med att jag måste ge mig 30 dagar för att vänja mig eller har jag bara blivit 2 år äldre och inte lika pigg på allt det där jag gillade förr?

Jag ska erkänna en sak: jag har tyckt det har varit rätt skönt att ha ett stilla liv under denna period. Jag har ju varit en av dem som inte lidit av pandemin, vare sig proffesionellt eller privat.

What the duck? Ska man umgås nu?

Jag startade mitt hemmakontor faktisk bara nån månad innan pandemin blev känd så där var jag redan på banan. Och när fösta chocken av pandemin var över blev jag och den typ av jobb jag gör en sk vinnare. Digital kommunikation och marknadsföring där jag kunde göra allt själv hemifrån - mycket pandemikompatibelt. Jag vet, det låter helt vidrigt men faktiskt en sanning.

Privat så skapade vi här grannskapet rätt snabbt vår egna bubbla med barn i samma klass och skola, rörde oss i samma kvarter och matbutik. Så det sociala blev nästa ännu mer intensivt då vi var utelämnade till varann.

Med barn i låg- och mellanstadiet så de gick i skolan och maken kunde jobba i källaren och jag på övervåningen. Vet så många som mått rejält dåligt då de inte kunnat skapa sig en vardag och arbetsplats hemma. Så många historier som nått mig som sliter. Återigen skrämmande och pinsamt att säga men det blev en trygg värld här. Att nu inte skylla på virus utan faktisk måste ge mig ut gör mig torgfobisk verkar det som.

Men som sagt - ge mig 30 dagar så är jag nog där och trängs i svettiga barer igen! Jag hoppas på det i alla fall. Annars har jag bytt personlighet skulle jag tro.

Är du redo för att allt blir som vanligt igen?