Vaknade rätt omtumlad efter första natten på Sicilien, i Palermo och första dagen på semestern. Vi alla sa att det kändes som om vi redan varit borta i flera dagar. Dygnet vi lämnat bakom oss var så matigt så det skulle ha räckt för en vecka kan man tycka. Men vi har fler dagar, fler äventyr så det är bara att "jobba" på. Vi ska bara stanna i Palermo i två nätter så vi tänkte inte köpa upp mat till vår lägenhet för frukost utan tar en på stan. Kl 10 var vi på gatan där all kommers redan var i gång. Men inte vårt frukostcafé. Cafétjejen öppnade kl 10.12 efter att ha ställt alla stolar rätt och tittat på oss med en "vad gör ni här"-blick. Sedan sa hon bon giorno och lät oss komma in. Lillkillen var snabb på att ta gungan till stol. Macka med avokado, krämig äggröra, bacon och potatisbullar. En frukost jag står stadigt på. Andra som växer i realtid väljer något annat... Nu mot svalkande bad på Anerella. Då vi hade sådana problem med att parkera vid stranden dagen innan valde vi nu buss istället. Och det är i sig ett äventyr att hitta rätt, både hitta hållplats och turer med byten. Kanske en sådan här hade passat? Nja, det är nog att leka med döden för oss... Vackra solfjädrar får jobba i väntan på bussen. Så väl värt resan. Stranden Anerella är precis den jag älskar. Lite ruff, lite ödslig, friskt skönt vatten, inte för långgrunt. Och möjlighet att köpa sig en kall dryck. Om det var trångt dagen innan var det nästan folktomt på den här stranden. Så söta fina hus. Jag å maken började på en gång fantisera om hur det skulle vara att ha nån av husen eller lägenheterna. Inte för mycket sol i början av sin sol- och badresa, med våra bleka kroppar så vi vände tillbaka mot bussen. Kanske ta en macka på vägen sa vi och se där, en familj stod vid vägkanten och gjorde livets mackor. Det var nästan för bra för att vara sant. Världens finaste familj i tre generationer drev detta lilla mack-café. Förstklassigt på alla sätt. Deras knep för att göra mackorna tar jag med mig och få visa i inlägg här. Att våga stanna vid ett sådant här stånd i stället för att sätta sig på den servering som var mitt emot - det är sådant jag är glad över att jag älskar. Och att min familj är lika. Matäventyr är kanske vårt mellannamn? Bästa serveringen ever! Bussresan tillbaka gick finfint med en sådan macka i magen. I Palermo finns en känd domkyrka. Den är när man ser den otroligt stor, vansinnigt vacker men den har en helt galen historia som man verkligen bör ta del av. Läs HÄR. Kortfattat kan jag säga att Palermo är den mest invaderade staden i historien. Här har greker, morer, romare, engelsmän - ja typ alla som någonsin varit ute i nån sorts korståg sagt att staden är deras. Och domkyrkan har växt för varje folkslag. Man ser typiska gotiska detaljer, romerska, finisiska, moriska, brittiska. Det är som en mishmash av alla stilar i en byggnad. Fint att de som kommit och erövrat staden inte rivit det gamla utan "bara" byggt på. Som en byggsats. Oj så många ställen vi dragit barnen till. Jag hoppas det blir något kvar i deras minnen, kunskaper att ta med sig. Drycken framför alla här. Jag har alltid älskat Fanta citron när jag varit runt Medelhavet men nej, den är sämre än Lemon Soda kan vi alla konstatera. Minst en per dag. Det finns fler imponerande byggnader och stora arkitektoniska mästerverk. Som teatern Massimo. En känd scen från Gudfadern utspelas på trappan till huset. Nu måste vi se den snarast. Hem och byta om, sista kvällen i Palermo och lämna Siciliens största stad. Efter rätt heta diskussioner om vilken restaurang vi skulle ta, många viljor i vår lilla grupp, kunde vi tillslut enas om Vossia. Och det var ett lyckokast. Vilken fantastisk middag vi fick. Allt var helt perfekt. Det kanske inte ser så gemytligt ut men det vi lärt oss från tex våra greklandsresor är att ju vidrigare belysning (läs starka lysrör) desto bättre mat. Mysbelysning (läs svagt levnads ljus) är bara en fasad. Jag kan säga att de här musslorna var de godaste jag ätit i hela mitt liv. Och då har jag ätit många. Vilken fantastisk avslutningsmiddag på vår Palermovistelse. Som brukligt tar vi efterrätt någon annanstans. Och det blev glass igen. Tack Palermo. Du var mycket av allt. Nu drar vi vidare på Sicilien och något helt annat väntar.