Historisk vandring i Agrigento & överraskande middag i gränd

Att besöka något historiskt/kulturellt är ett måste när man är på sådan historisk mark. Nära Sciacca ligger Agrigento vilket är en välbevarad tempelpark. En plats på Unescos världsarvslista och en av de mest välbevarade platserna av tempel från 500 f.kr. Jag som älskar historia var pepp och den dagen det skulle vara lite ostadigt väder så passade vi på.

Men först frukost. Efter bara några dagar har jag acklimatiserat mig. På morgonen går jag till brödbutiken, på väg mot stranden lämnar vi våra återvinningskassar (ett mycket avancerat system) vid porten, hejar på alla restaurang- och butiksägare som man klassar sig som stammis hos bara efter ett besök, vet var den bästa glassen är osv. Dagarana följer redan ett visst mönster och jag känner mig hemmastadgad redan. Det är väl ett gott betyg till Sciacca?

Väl på plats i Agrigento var vi redo. Och jag fick liksom hejda mig från att jubla av upphetsning för att inte skrämma ungdomarna för de var pepp, väldigt intresserade och med på allt. Om jag hade visat hur glad och överraskad jag var över det kanske de hade intagit sin tonårsattityd man lätt kan förvänta sig av att se 2500 år gamla byggnader i 35-gradig värme?

Se så pepp de är. Och kan vi prata om hur enorm aloe verkan är? Make är 199 cm för referens.

Det första vi möter på väg in i tempelparken är en tempelhund. Inte mycket till vakthund dock då den knappt tog notis om oss eller andra besökare.

Det är inte bara gamla byggnader här i Agrigento - det är även 2000 år gamla olivträd. Det är imponerande måste jag säga.

Vi var 2018 på Akropolis i vansinnig hetta men där var det timmar av kö bara att komma in. Här är templen mer välbevarade, inte lika kända men lika imponerande men nästintill folktomt. Bara ett ytterligare bevis på hur galet det är att alla dras till samma små platser på vår stora jord...

Jag är som sagt väldigt förtjust i historia, mitt favoritämne, utanför bild och slöjd, i skolan. Den grekiska historian har alltid legat mig varmt om hjärtat då den innehåller så många fantastiska berättelser jag älskade som barn. Mytologiskt, gudar, overkliga figurer - allt barn älskar. Sedan är mitt namn grekiskt - betyder den strålande, så jag har alltid känt mig kopplad till Grekland. Här fick jag lite av det grekiska så jag var lite förvirrad över vilket land jag var i där ett tag.

Det är en tempelpark. Flera tempel på samma bergstopp. De rika familjerna i antika Agrigento slogs om vem som kunde bygga det mäktigaste templet och därmed vara bättre komis med gudarna. Staden var enorm, det bodde 100-200 000 pers där vilket ju är enormt om vi nu snackar 500 f.kr. Svårt att föreställa sig.

Största skyllande från de grekiska tempel jag besökt genom live är att de här är byggda av röd stenart. Inte marmor eller kalksten som man tänker på med de vita grekisk templen.

Agrigento invaderas av många olika folkslag och nationaliteter men templen förblev orörda. Det tackar vi för.

En historiker ska ha sagt om Agrigento: De byggde som om de skulle leva för evigt, de festade som om det inte fanns någon morgondag. Låter som ett kul folk eller hur?!?

Älskar de små ödlorna som alltid kilar runt på väggar och murar. De gör mig alltid glad. Men minns hur de rände omkring INNE i en lägenhet jag bodde i i Grekland med mina föräldrar som barn. Det var inte lika kul...

Vi åt pizza dagen innan och det var rätt duktig mängd så vi tog med oss resterna. Perfekt lunch idag.

Lunchpaus i skuggan.

En verkligen mäktig plats att uppleva.

Tre getter bodde i parken. Det var tidigt 1900-tal var det fullt av just getter här kunde vi läsa.

Liten paus med iskaffe och några arancinis - fyllda risbollar. Ett par sådana kan man alltid få plats för.

En sista blick över parken och sedan mot havet. Det regn som hade utlovats syntes intet spår tyvärr.

Vi tog sikte på Spiaggia Di Giallonardo som låg på vägen.

En madonna mitt ute i havet. Så vackert, så stilla.

Vi tog bara ett snabbt dopp i de vilda vågorna och badvakten blåste hårt i visselpipan två gånger på barnen. De var alldeles för nära bojarna. Det är badvakter på alla stränder där det finns solstolar. De är rätt nitiska, blåser ofta och mycket tycker jag. Men hellre en gång för mycket... Sedan hem och duscha bort all sand och salt. Ladda om för kvällen.

Vi bor som sagt bredvid kyrkan och vi har fått se både bröllop och begravningar.

Ett skådespel på torget hela tiden, varje dag.

Inne hos oss var det kortspel och snacks, varje dag.

Känner mig absolut Sicilien-kompatibel.

Sciacca växer på mig. När vi kom var det ett litet regn och staden kändes liten och vi fick snabbt en överblick av hela staden. Trodde jag, för varje dag så upptäcker vi nya gränder och torg.

Som här. Vi gick in i en liten gränd på vinst och förlust och det blev storvinst. Där på ett litet torg låg Osteria Cappellino.

Dagens dagliga dos av bläckfisk. Som en variant av schnitzel om jag ska vara elak. Jättegod, så mör och perfekt.

Dos av kattgos fick vi också. Så gulliga kattungar som busade bland stolsbenen.

En dag med historiska upplevelser och minnen i nutid. Hem till vårt palats på torget. Ladda om för en till dag av italienska härligheter.