Hur säger man hej då? | Helena Lyths blogg

Det är med ett tungt hjärta, tårar i ögonen och klump i halsen jag nu skriver detta. Vår katt Birger mår inte bra, han orkar inget och vi ser på honom att hans busiga, glada själ inte finns kvar. Vi förstår att det är dags för honom att få somna in. Men det går inte att ta in. Vill inte.

Han och Bernhard har varit med oss i 11 år, skrivit om hur vi fick våra katter med husköpet HÄR , så det är en familjemedlem på alla sätt som vi måste skiljas från. Hur gör man det?

Alla som har haft husdjur förstår känslan och säkert minns att stunden man måste säga farväl. Jag har haft kaniner som barn och de somnande in själva hemma så där "slapp" jag vara den som tog ett beslut om när döden skulle inträffa. Och det är det här jag har så svårt för. Jag kan inte se hur jag ska klara av det. Vet inte om mitt hjärta kommer klara det.

Han har lurat döden så många gånger, minns DEN HÄR gången när han var riktigt illa där an och verkade inte repa sig. Att katter har nio liv kan jag intyga. Det verkar dock som vi har avverkat alla dessa liv nu.

Är det bra om barnen är med vid insomnandet eller är det precis vad de inte ska vara? Jag som själv helst inte vill vara med, hur ska barnen klara det? Jag tar mycket gärna emot tankar och tips.

Ligga i solen, vilja bli klappad och äta sitt favoritgodis. Det är det han gör nu, allt han orkar. Vår 16 åring har gett oss så otroligt mycket kärlek och vi kan bara tacka honom nu genom att göra det bästa för honom. Men det är svårt. Det gör ont.