Den 25.e november 2019 var jag och en av mina bröder hos pappa, på hans boende, för en härlig pizzamiddag. Vi lyssnade på jazz, drog fram gamla fotoalbum, pratade minnen och en massa härliga glada ting så som julen som stundade med familjen. Inget prat om alla sjukdomar och smärtor som drog genom hans kropp. När det var dags att gå och vi samlade ihop alla pizzakartonger sa pappa: Helena, du bara måste göra din julbok. Du skulle göra det så bra, du har ju allt i dig. Han hade varit med på hela mitt karriärsbyte som började i att jag skissade på en julbok (läs mer HÄR) och alltid, alltid hejat på mig. Vad jag och mina bröder än tagit oss för har han alltid stöttat. Som han skrivit lite här och där bland kommentarerna på bloggen "Hälsningar från ditt största fan". Jag visste att han hade rätt om boken det var bara det att inte alla förlag tyckte samma när jag försökt sälja in den. "Ja, det måste bli en julbok, det tycker jag med" sa jag och jag visste att det egentligen var han som var den störste jultoken av oss båda. Min stora passion för julen kommer helt klart från honom. Vad jag inte visste då var att detta blev det näst sista mötet med pappa. Hade jag vetat det hade jag aldrig gått därifrån gången efter när jag var där för att tillsammans fylla i pappren för färdtjänst till julafton. Två dagar senare orkade inte hans kropp längre. Nästan exakt två år senare har jag nu boken i min hand och jag önskar så att pappa hade kunnat vara med. Men på något sätt har han ju varit det. I alla minnen jag har med i boken; som receptet på luciakaffet jag sparat från 1986, som receptet spå hans sillsallad, som historien om Sveas kola, som hans fantastiska talang för julrim. Han är med genom hela boken och jag vet att han hade älskat Julprassel & decembermys. Säkert spruckit av stolhet och julpirr. Det tröstar jag mig med när jag nu sitter här och låter tårarna trilla. Idag är det den 28.e oktober och det är ett datum som sitter lika säkert som julafton för det är min pappas födelsedag. Att det är releasefesten just idag är ytterligare ett tecken på att han är med mig. Pappa! Tack för att du trodde på mig och gav mig utrymme till att få satsa på min kreativitet. Boken är till dig och jag vet att du ler där du nu är.