Första helgen i maj har bjudit pÃ¥ tvÃ¥ fantastiska sommardagar. NÃ¥gra fÃ¥ mÃ¥sten sÃ¥ mest lata dagar. Faktiskt fick jag uppleva nÃ¥got jag inte gjort pÃ¥ flera Ã¥r, säkert inte sedan 2009 - nämligen en ensam stund pÃ¥ en helg! Maken iväg pÃ¥ jobb och alla barn borta pÃ¥ olika saker gav mig, typ en timma helt själv pÃ¥ en ledig dag. La mig platt pÃ¥ en filt i trädgÃ¥rden. Eftermiddagen pÃ¥ lördagen blev ett fejande och tvättande. Alla utemöbler kom pÃ¥ plats förutom en träsoffa som inte alls klarat vintern sÃ¥ bra. Och sÃ¥ börjar jag ju skissa i huvudet pÃ¥ hur jag skulle vilja ha det om jag hade massa pengar och tid. "Om bara..." Helt fantastiskt solljus i trädgÃ¥rden. När jag kan vara ute är det lättare att ta hand om de stora krukväxterna. Ut pÃ¥ trappen med dem och duscha dem rena och sköna. Ett riktigt härligt växtspa. Och minsann, där hittade jag en citronblomma! Hoppas pÃ¥ frukt i Ã¥r. Förra Ã¥ret kom det en massa smÃ¥, smÃ¥ gröna skott, som minicitroner, men de föll av. Den stora här ovan har hängt med ända sedan butiken förra Ã¥ret. Jag är lite av den där typen som inte gör nÃ¥t, inte gör nÃ¥t, inte gör nÃ¥t och sen allt! Och när saker väl sker kan det gÃ¥ lite för fort. Jag vet inte vad som hände här till exempel. Klippte tydligen av en massa pÃ¥ min Dr Westerlund jag hÃ¥ller pÃ¥ och stammar upp. à terkommer med det. Barfota i kvällssolen. Den bästa känslan. Sedan lagade maken en underbar sparrismiddag. Vit sparris med hollandais, portobellosvamp och grönsallad. Försommar pÃ¥ en tallrik. Nästa dag började tidigt. Inte lätt att hÃ¥lla kidsen sovande när solen fullkomligt drar upp en i ottan. Men ska inte klaga för sÃ¥ som vi längtat efter solen, eller hur?! Vackert ljus i köket pÃ¥ vacker bukett. Nu är kökstrappan vÃ¥rt bästa ställe. Köksdörren stÃ¥r alltid öppen och alla, bÃ¥de människor i olika Ã¥ldrar och katter, travar ut och in. Min supergren: frukostbufféer. Sätts upp och äts av under flertalet timmar. Men vad är detta egentligen? Maken köpte, för sonen önskade (säkerligen väldigt bestämt och högljutt i butiken) sig "nalleskinka". Nja, den fÃ¥r ni inte i mig. Med köksdörren öppen blir det för kallt tyckte lillkillen. Maken Ã¥kte iväg pÃ¥ jobb och dottern kvistade över till kompis. Jag tog killarna plus kompis till skogen för nu skulle vi leta efter grodyngel. Ãldste sonens högsta önskan. PÃ¥ vägen lärde jag dem göra trumpeter av maskrosstjälkar, visselpipor av grässtrÃ¥n och att suga nektar ur gullvivor. Blev en lÃ¥ngsam promenad. Väl i skogen blev killarna helt förtjusta i alla blommor. Varenda en de mötte skulle tittas pÃ¥. I vÃ¥r skog finns det anlagda grod- och salamanderdammar för att öka pÃ¥ bestÃ¥ndet. Skyltar berättar att man fÃ¥r ta med yngel hem men lämna tillbaka allt när de växt till sig samt att man fÃ¥r fÃ¥nga salamandrar för att undersöka och sedan lägga tillbaka. SÃ¥ kul äventyr pÃ¥ hemmaplan. Men var var grodynglen? Liten började storkna... Ingen fÃ¥ngst i dammarna och ingen i sjön heller. Strunta i grodynglen - nu siktar vi pÃ¥ salamandrarna. Och det fann vi. SÃ¥ himla söta smÃ¥ varelser. Ser sÃ¥ snälla ut. Med varsamma smÃ¥ barnhänder plockades de tillbaka i dammen. Väl hemma igen vet jag inte vad som hände - det blev chokladbollar i alla fall. Jag skapade ett nytt recept jag velat testa medan killarna gjorde "vanliga" och gick loss pÃ¥ alla möjliga strössel. Sedan var det kalas för storkillarna och lek hos kompis för lillebror vilket gav mig ensamtid som sagt. Jag la mig i skuggan med salta snacks och en hel tunna vatten. Denna helg hände det ingenting samtidigt som det är en helg vi kommer minnas. Kanske den bästa typen av minnen är just sÃ¥ - att det är det enkla som betyder nÃ¥got. SparaSpara SparaSpara SparaSpara SparaSpara