När man är så här nära havet, här heter det Egadiska havet, känns det givet att ta sig ut på det. Speciellt när Sicilien har närliggande öar som vi gärna ville ta del av, även om vi inte bodde där. Maken bokade en dagstur med stopp på öarna, bad från båt och med lunch. Bara att luta sig tillbaka och åka med med andra ord. Det finns olika sorters båtturer och det här var av den största sorten. Dvs närmre 100 personer och stor båt. Finns också mindre, upp till 10 personer och då är det mer en badbåt. Vi kom i god tid tyckte vi men det visade sig att vi var bland de sista. Vi fick sitta längs fram på soldäck men det visade sig vara ett lyckokast för där fanns bäst utrymme och bäst skugga. Ibland är ödet med oss. Att se en stad från vattnet ger dejt alltid en ny dimension. I högtalarna berättar båtpersonalen om historian och geografin. Det här vi ser som en liten liten ö är en gammal tonfiskfabrik. Det är alltså helt och hållet endast en liten hamn, några hus och sedan stora hallar för tonfisken att rensas och packas. En familj som hette (heter?) Florio skapade sig ett imperium tack vare tonfisk från den här trakten. Jag var tvungen att googla. De var tydligen orimligt framgångsrika. Vår tur åker förbi och tar sikte på ön Favignana. En supersöt hamnstad full av liv. Jag blev överraskad över den enorma anstormning av cykeluthyrare som kom emot oss. Så att cykla runt på ön verkar vara grejen. Då vi endast hade två timmar och maken sett att det låg en häftig klippvik bara 20 minuters promenad bort så tog vi apostlahästarna som mina föräldrar skulle ha sagt. Men först en liten kik i den söta hamnen. Och den enormt fine fiskaren. Han hade 7 fiskar kvar och jag hoppas han fick dem sålda för att stå i närmare 40 graders värme i galonbyxor och gummistövlar förtjänar en vinst. Och ser du hans egna burkar av kapris. Kapris växer vilt på Favignana och ön är känd för sina salta små knoppar. Så tonfisk och kapris alltså...? Ångrar att jag inte köpte hans burkar. Ön är inte stor och man ser på kartan att det är på midjan allt händer. Vi är vid orangea pilen. Och att inte fler hittade dit får vi vara tacksamma för för den här badupplevelsen var den bästa vi haft. Klart vatten, perfekt temperatur och alla snorklade sig mätta så att säga. Lägger i novemberlådan på en gång. Tyvärr hade vi en tid att passa så det var bara att pallra sig tillbaka. Favignana. En plats jag gärna bor på nästa gång. Så söt stad med små gränder och torg. Båten tog en vända runt nästan hela ön. Inte bara tonfisk och kapris här ifrån utan även sten. Stora grottor och stenbrott längs med hela kusten. Sådana här grottor, som liksom maskar i ett äpple har människan hamrat sig in. Nu är det mer tillhåll för skugga för badgäster. Och ser du barnen...? De som våghalsigt och utan några rädslor hoppar i från höga höjder. Vår båt stannade till för ett bad med trygg landgång att enkelt kliva ner i vattnet. Båten åker vidare till nästa ö. Och en fantastisk pasta serverades. Pasta alla Trapanese, det är en siciliansk pesto, snabbt förklarat. Valnötter istället för pinje, några finhackade tomater och vitlök. Den åker upp på jag-måste-laga-listan.Vin från enorma karaffer serverade i plastglas. Återigen - plastkonsumtionen här är bisarr. På varje restaurang vi varit på och beställt vatten har flaskan ställts på bordet med fem plastglas på. Varför inte riktiga glas? På den här båten kan jag förstå men då det blåser så på båten är det inte svårt att gissa att mängder av glas åkt över bord. Bästa efterrätten. Pigg och pepp. Vi rundade en andra ö, Marettimo, för att sedan gå i land på en tredje; Levanzo. Kan vi snacka turkost vatten här???? De tre Egadiska öarna. Upp för en kulle, 15 minuters promenad och en klippstrand mötte oss. Sällan har ett bad kommit så passande. Nu var det närmare 40 grader och luften stod still. Med massa bad och en glass i magen vände vi tillbaka till Trapani. Det är inte enkelt att hålla sig vaken när man varit med om så mycket, både för kropp och knopp men vågornas mjuka rytm är lätt att falla in i.