Oktober, du kära oktober - du är god mot oss. I helgen var det en sÃ¥dan där perfekt hösthelg och den blev ju inte direkt sämre när vi skulle träffa släkt ute pÃ¥ Rosendals TrädgÃ¥rd, DjurgÃ¥rden för en härlig lunch. Börjar bra med en makalös promenad dit. Vackert som vilken mÃ¥lning som helst. Alltid lika inspirerande att besöka Rosendal. FÃ¥r man ta en av varje tack? SÃ¥ här ser en höst ut pÃ¥ en tallrik, typ Goda tomatkokta bönor, rostade grönsaker som zucchini och paprika med fetaost. Denna lägger jag pÃ¥ minnet. LÃ¥nga skuggor frÃ¥n solen som kämpar sig fram. Vi tackar för värmen som gjorde att vi kunde sitta ute. Dottern hittade min gamla ceriserosa fuskpäls som jag hade som vinterjacka pÃ¥ vÃ¥rt vinterbröllop. Den var midjekort pÃ¥ mig - rätt lagom pÃ¥ dottern bortsett ärmarna, ha ha! Men den matchar höstlöven i alla fall. Allt är sÃ¥ vackert när det liksom växer pÃ¥ nÃ¥der, in i det sista. "Ãlskling, kan inte du ta en bild pÃ¥ mig när jag ser sÃ¥ där härligt höstig ut?" Jag vet inte om han lyckades... Provar en selfie i ställe, ha ha. Och den älskade baskern är nu pÃ¥ för jämnan. Basker sedan -92. Bästa plagget - värmer och snyggar upp vilket dasssigt hÃ¥r som helst! Sen stängde Rosendal och kylan började komma krypande. Dags att röra pÃ¥ sig. Promenad ner till kanalen i den vackraste färgpaletten jag vet. För massa, massa Ã¥r sedan bodde jag pÃ¥ Gärdet och detta var min vanliga promenadvy. SÃ¥ stilla, sÃ¥ vackert. Stockholm i mitt hjärta. SÃ¥ overkligt vacker, denna vy! Bortsett kranarna dÃ¥...