Det är bäst att passa på när man mår bra

Hur har du det med ditt mående? Svajigt, osäkert, jämnt, beroende på utomverkande situation? Nu är det morgon och jag är ensam vaken i huset och jag märker att jag... känner mig stark. Det var ett tag sedan jag liksom vaknade med den känslan. Då är det bäst att passa på att skriva det så jag faktiskt minns att det är bra balans idag. Jag har inte gjort något bättre än andra dagar, inte fått några tummar upp eller komplimanger som lyft utan bara den inre känslan som just idag, just nu är bra.

Jag hittade min gamla dagbok i en låda i förrådet för ett tag sedan. Jag har bara skrivit en dagbok och det var under gymnasiet. En inte helt enkel period i livet för många och jisses vad det var tydligt i den boken. Jag kan snabbt konstatera att jag tog till pennan de dagar jag inte mådde som allra bäst. Jag valde tydligen att använda boken de dagar jag behövde skriva av mig. För det var inte "idag var en vanlig dag där inget hände mer än att jag spelade kort i ljushallen och skrattade samt hade det okej på mattelektionen" utan det var snarare det motsatta. Och med tanke på hur då boken fyllts med rätt tunga tankar kan man ju tro att lejonparten av dessa år var så men så var det ju så klart inte. Och så är det väl nu också? Fast tvärt om...?

Man kan tycka att vi är så bra på att visa det ljusa och det fyller våra flöden med det för man visar inte regn, brända pannkakor och bråk mellan barn och föräldrar. Jag inkluderat, absolut. Så om min personliga dagbok var fylld av oro då, är det offentliga fyllt av lätthet nu? Hörde hur någon sett under ett sportlov hur det var tomt på bilder på skidbackar och snöglitter från folk i sitt flöde men kom på att det ju varit typ regnblandad snö hela veckan så då var det ju ingen som kunde posta några bilder...

Jag satte mig vid datorn nu och lät fingrarna flöda över tangenterna utan att ha någon rak tanke om texten. Jag var bara så överraskad över känslan jag vaknade med och försöker greppa varför den är annorlunda? Jobb som varit en oro kanske har lagt sig och jag känner tillförsikt för hösten? Barnen verkar må bra och pepp inför terminen, inga saker som kräver renovering (budget) vilket annars kan skapa snurrande bollar i magen. Är det nu det är ground zero? Ett normaltillstånd jag och vi så sällan upplever?

Men om jag öppnar tidningen? Kommer jag då ha samma känsla - den tanken kom nu. Här sitter jag och mår bra när världen brinner! Hur har jag mage att säga så då? Nej, jag släpper den för en minut och njuter av att vara i balans. I alla fall denna morgon.

Tack för att du är här och läser. Blir glad av att se att ni är så många som gör det. Jag hoppas du vill haka på denna blogg in i hösten för, om jag nu ska tro på min känsla, kommer bli fin. Släng gärna iväg en kommentar med vad du saknar på bloggen så den kan bli bättre. Tack på förhand.