Koster är två öar, Nord och Syd, och de är olika på många sätt. Den kanske största skillnaden är att det är vägar på Syd och det finns en cykeluthyrning. Väldigt lämpligt då det är en stor ö som gärna behöver två hjul för att komma fram snabbt. Sonen försvann fortare än en glass i solsken ihop med kompis medan jag, M och dotter tog oss runt i sakta mak över ön. Badkläderna vi hade med oss lät vi ligga kvar i cykelkorgen för det var mer vatten från ovan än från vågor nu. Vi tog sikte på våra vänner och då - då så börjar min cykel slira och bli trög. "Vad är det för fel?" tänkte jag. Tittade på bakdäcket och såg att det var platt. "Va??? Punka! Får man det fortfarande?" tänkte jag som endast cyklar från vår villa till tunnelbanan där hemma. Turligt nog var det händigt folk på plats när vi (jag rejält mycket senare) kom fram till vänners hus. Finaste somrigaste kopparna med gofika, nybakade kolasnittar. Sedan blev det uppehåll och det var dags att åka över till Nord igen. Sonen blev dock kvar ett litet tag till. Med nylagat däck rullade det som en dans mot hamnen. Den lilla linfärjan över sundet, mellan de två öarna. Man får inte stressa och jäkta. Eller så här - man kan inte det för här finns liksom inga klockslag att hålla koll på utom färjetabellen till de stora färjorna. Och matchstart för fotbollen. Och sedan kom det första stora regnet och vår första middag inomhus. Men det kändes faktiskt skönt. Att få mysa inne och slumra till lite i soffan. Det kallas semester.