Jag har bloggat sedan sommaren 2011 och nästintill dagligen sedan våren 2013. Jag har varit med nästan från start i det som kallades bloggvärlden och alla förändringar som nu gjort att det utökats till flertalet olika forum, plattformar och medier. Men bloggen är mitt allt, mitt nav så jag vill inte överge den. Här mår jag som bäst, jag kan skriva och visa det jag har lust med och inte styras av likes eller algoritm. Jag kommer snarare satsa på bloggen för 2026 och har spännande planer. Är du en av de alla underbara som hittar hit regelbundet vågar jag lova att du kommer bli glad av de förändringar som är på gång. Min första profilbild, 2013. Gravid med lillebror visade det sig för det visste jag inte när bilden togs, plåtat i vår gamla lägenhet inne i stan. Jisses vad tiden flyger och så kul att ha mitt arkiv och se bakåt på det här sättet. HÄR är mitt allra första inlägg på amelia.se 2013 HÄR är mitt första inlägg på Sköna Hem 2014HÄR är mitt första inlägg på egen plattform 2017, nämligen den här. Men vi är inte många kvar från den tid som var där i början. Vissa kollegor har slutat och lämnat den digitala kommunikationen helt, andra har släppt bloggen för att fortsätta endast på tex Instagram eller Youtube. Så jag skulle vilja hitta de som är som jag, de som fortfarande bloggar regelbundet. Samtidigt så höjs rösterna, många kollegor som dagligen postar på instagram mår dåligt då de motarbetas av den plattform som kallas för deras arbetsplats. Det är en plats som ska ge gratis inspiration till alla följare och användare men vi som som skapar, och har älskat forumet, trycks ner. Det material som förut nådde våra följare släpps inte fram och algoritmen gömmer materialet och säger "du kan betala för att få ditt material synligt". Så då blir det vi som jobbar med det här som får betala dubbelt - både i materialet (ingredienser, målarfärg, pysselmaterial...), vår tid och publicering? Det går inte ihop och många väljer då att sluta. Så det som du som följare då får i ditt flöde är opersonliga (ofta stora företagskonton) som matar ut saker. Från att ha följt personer som man lär känna och gilla deras innehåll till att stå där med internationella konton som betalar sig fram, puttar bort vi ensamma aktörer. Vi som faktiskt skapade den där appens framgång en gång. Så - där med är det bloggen som jag alltid kommer brinna för. Här är det jag som skapar och du som tittar in har valt det, inte tvingats hit. Och det gör mig alltid då så ödmjukt lycklig. TACK!!! Är du en som bloggar? Skriv gärna en kommentar med länk till den så kan jag och andra hitta till dig. Och/eller vilka bloggar läser du regelbundet och du vill tipsa om? När jag hör rapporter om tex att nu har plattformar som Instagram nått sin peak, eller folk är trötta på snabba dopaminkickar och vill ha slow reading istället så tar jag det som tecken på att bloggen fortfarande har sin plats och syfte. Eller är det bara jag som önsketänker??? Hur som helst, jag hoppas du fortfarande känner att jag har något att komma med, kan inspirera och ge något som gör att du kommer gilla min tänkta utveckling. Och är det något du vill ha mer av, ändra, mindre av eller säga till om så är det verkligen nu jag behöver höra det - när jag ändå är i ändringstagen. Stort tack för att du läser och tittar in här. Jag ser fram emot att höra ifrån dig och höra mer om det ovan.