I veckan tog jag tÃ¥get till Katrineholm för att gÃ¥ pÃ¥ en mycket kreativ och spännande workshop - Hidden Places Workshop av duon Babes in boyland tillsammans med Sofia/Mokkasin. Detta var den 8.e workshopen Babesen hade och den 2.a med Sofia. Jag har följt dessa kreativa möten pÃ¥ hÃ¥ll, via sociala medier, och nu passade att jag kunde vara med. SÃ¥ taggad pÃ¥ detta fantastiska. Med Hidden Places menas att de öppnar upp ställen som kanske inte är de vanliga ställena man besöker eller ens ser som miljöer där man kan finna inspiration. Babesen har en sÃ¥dan fantastisk förmÃ¥ga att skapa historier i sina bilder i miljöer som är drömska. Detta ville jag lära mig mer av. Sedan skulle den kreativa explosionen Sofia lära ut hur hon skapar sina makalösa jätteblommor. Att för en stund fÃ¥ kliva in i hennes värld var en dröm jag länge längtat efter. Men först var det som sagt Katrineholm och att möta upp kurskamrater och skjuts i den sötaste, finaste blomaffären I min lilla värld av blommor. SÃ¥ passande start. Vidare mot Julita gÃ¥rd där vi skulle bo och ha kursdagar. Ett för mig helt nytt ställe. I stark blÃ¥st landade vi med ekollon som föll som bomber frÃ¥n de stora ekarna. Kändes som jag rest till annan värld. Allt började med god kaka och upprop. Hälsa pÃ¥ alla och lära känna varann. Vi var ditresta frÃ¥n Kalmar, Göteborg, Strängnäs, VästerÃ¥s, Bromma mm. Julita gÃ¥rd Jag visste inget om Julita gÃ¥rd innan jag kom dit men blir alltid sÃ¥ tagen av ställen som dessa. Slott och enorma ägor med historia som räcker sig sÃ¥ lÃ¥ngt man kan minnas. Ställen som stÃ¥tt pall bÃ¥de ett och tre krig, flertalet ägare, nya trender med risk för sönderrenovering och den starka naturen som kan slita mer än nÃ¥got annat. Att fÃ¥ kliva in här, med en unik visning och fÃ¥ höra om alla historier, bÃ¥de stora och smÃ¥, är sÃ¥ inspirerande. Började ute i köket. Ja, jag menar faktiskt ute i köket dÃ¥ det är ett eget fristÃ¥ende hus utanför huvudhuset. SÃ¥ var det som oftast förr och det är därför man just säger att man gÃ¥r ut i köket om ni tänkt pÃ¥ det uttrycket nÃ¥gon gÃ¥ng. Har ni set nÃ¥gon sÃ¥ modig färgsättning? Turkosa väggar, krämfärgade skÃ¥p med kopparformar. SÃ¥ stillsamt nu, fullt av aktivitet förr. Detta bord inspirerade pÃ¥ mig. Träbord med nedsänkt marmorskiva pÃ¥. Upp pÃ¥ önskelistan. Vidare till stora huset. Det hus där den siste ägare Arthur Bäckström levde. Han lämnade inga arvingar efter sig utan lämnade huset och ägorna till Nordiska museet för att bli ett ställe att besöka och lära sig av. Han var en samlare och ville lämna denna tidskapsel efter sig. Det tackar vi för! Detta är entrén frÃ¥n baksidan. Ser ni det mörka pÃ¥ golvytan här inne? Det är ett galler där det kom upp varm luft frÃ¥n en eldstad inne i huset. Som en tidig infravärme alltsÃ¥. Kan tänka mig hur de satt här och tittade ut över ägorna kyliga kvällar här i det varma rummet. Välkommen in! Det som slog mig mest var att varje rum i detta enorma slott hade en egen identitet, ett tydligt syfte (skrivrum, lilla matsalen, samtalsrum, bibliotek, frukostrum...) och alla i en egen färgskala. Lilla matsalen var pastelligt ljusgrön med brunt, mörkt trä. Skrivarrummet i blÃ¥tt. Och pÃ¥minner inte denna färg om färgen i mitt arbetsrum? Frukostrummet (bara att ha ett rum endast för frukost!!!) med stora fönster mot sjön. Och hallÃ¥! Matsal som heter duga. Ett bord som kan bli hur lÃ¥ngt som helst och med tre kristallkronor i taket att ha över. Här hade jag mer än gärna slagit mig ner för en mustig höstgryta och kreativa samtal. Kameran är full med bilder frÃ¥n alla rum men det gÃ¥r ju bara inte att visa allt. DÃ¥ hade du fÃ¥tt stanna här pÃ¥ bloggen i nÃ¥n timma. En av alla vackra väggmÃ¥lningar. Här har vi alltsÃ¥ Julita gÃ¥rd när det begav sig. Detaljerna som visar att det faktiskt varit ett riktigt liv här. Historier om makalösa middagar och fester. Kan tänka mig mÃ¥nga kulturella personer pÃ¥ besök dÃ¥ det är mycket konst, medvetna möbelval och enorma bibliotek. Julita gÃ¥rd klär sig nu in vinterkläder för att vila till nästa Ã¥r. DÃ¥ tycker jag verkligen att du ska ta dig hit. SÃ¥ mycket att se och uppleva. Vi tackade Arthur Bäckströms ande för besöket och gick vidare mot stallet för middag. Detta hus är alltsÃ¥ ett stall. Kanske världens vackraste stall? Detta stall har varit bakom lÃ¥s och bom fram till bara för nÃ¥got Ã¥r sedan. DÃ¥ när det öppnades var det som om allt hade lämnats i all hast. Sadlar, hästsalvor och andra ting stod kvar pÃ¥ sina platser som om nÃ¥n skulle gÃ¥ in i dörren vilken sekund som helst fast det hade varit stängt i närmare 100 Ã¥r! VÃ¥rt lilla gäng är de första som fÃ¥tt använda lokalen som middagsplats. Ett gäng kreativa kvinnor som tar över en plats tidigare bara besökt av manliga drängar och ryttare. En stark tanke ändÃ¥. Ni fattar den fantastiska känslan av att möta detta höstbord va?! Stora kraftiga ljus direkt pÃ¥ bordet, smÃ¥ grupper av höstkvistar och gräs och sedan porslin i mörka färger. När det enkla är det bästa! I stallet hade Nathalie, Matilda och Sofia fixat sÃ¥ fint. Verkligen skapat liv i detta gömda ställe, Hidden Places. Vi alla kursdeltagare blev som tokiga och fotograferade allt vi sÃ¥g. En enkel vas med en yvig blomma i en fönsternisch. Som ett konstverk i det tysta. SÃ¥ mäktigt att fÃ¥ gÃ¥ runt i dessa rum. Julita ligger vid sjön Ãljaren och solnedgÃ¥ngen här var hänförande. Ser lugnt och stilla ut men sÃ¥ var verkligen inte fallet. Snarare storm pÃ¥ sjön och det knakade i trädens grenar. SÃ¥ mäktigt alltihop. Julita gÃ¥rds värdshus drivs av den kocken Tommy Myllenmäki. Han är känd för att tidigt ha slagit ett slag för den goda vegetariska maten och den fick vi ett fantastiskt exempel pÃ¥ denna kväll. SÃ¥ mycket gott, sÃ¥ mycket inspiration. Här satt vi. En sÃ¥dan drömsk värld med mÃ¥nga underbara samtal. Middagen avslutades med goda äppelpajer, här framserverade av Nathalie. För om det är nÃ¥got Julita har sÃ¥ är det äpplen. Och just äpplen skulle vi jobba med nästa dag i workshopen med fokus pÃ¥ fotografi och styling. SÃ¥ hopp i säng för det var skolbänk dag 2. à terkommer med det