Att våga satsa | Helena Lyths blogg

Jag känner att jag dras mot väldigt osäker mark. Jag var anställd i 22 år med liten paus för utbildning och sedan 2015 är jag egenföretagare på heltid och det var inget jag drömde om. Efter att ha varit anställd och haft mitt drömjobb så öppnades den här världen med blogg och sociala medier på ett sätt som gjorde att jag liksom var tvungen att välja. Fortsätta vara anställd och göra det jag gjort hela mitt vuxna liv eller testa något nytt? "Jag kan alltid går tillbaka" blev mitt mantra när jag hoppade ut i det okända. För det var okänt. Och även om det jag skulle göra i mitt jobb var det där med att driva företag något jag aldrig önskat. Jag ville bara fortsätta skapa, inspirera, vara kreativ, hjälpa kunder med kreativa lösningar och kampanjer, skriva böcker och allt sånt jag fått möjlighet att göra. Men det administrativa, att få ett företag att växa var inte drivkraften, vilket många andra har.

Nu är det alltså i över 12 år jag varit företagare och jag kan fortfarande noll om det. Jo så klart kan jag skicka och betala fakturor och det där men att planera, investera och sånt som också är en del av det har jag aldrig varit intresserad av. För att jag inte behövt! Jag har haft lyckan att hela tiden ha haft uppdrag, fått kunder, och allt har rullat på, växt organiskt. Men under de 15 år jag varit verksam i de här digitala medierna har saker förändrats.

När jag började var vi få, vi kände varann och kunder kunde lätt hitta oss och hitta rätt. Idag är vi så många som försöker ta oss fram i bruset och jobbar inte bara i en lokal värld utan nu är hela världen i mobilen. Det som förut nådde en svensk publik når hela världen, men åt andra hållet så konkurrerar jag mot alla världens kreatörer och just DIN uppmärksamhet på tex Instagram. Det känns lite motigt, David mot Goliat eller vad du vill kalla det.

Är du duktig slår du igenom och syns, som skedde för mig för ett tag sedan när jag fick en schvung på Insta med en viral film, men det är inte ofta det sker längre. Men jag vet att ni som väljer att titta in här och följa på Insta gör det för att ni önskar se det jag gör. Det betyder ju allt.

Dock har det börjat känns lite motigt att streta på i motvind och liksom tappa lite fotfäste i vad det är jag gör och älskar. Jämföras med internationella megaföretag som också skapar material likt mig. Hur sjutton ska man kunna konkurrera med det?

Men precis som för 12 år sedan, när jag stod inför ett vägval gör jag nog det igen. Om saker runt mig ändras, den plats (läs Instagram) jag då var på inte är den samma kanske inte jag heller ska vara densamma?

Vad är det då jag älskar? Jo att skapa. Jag har jobbat som kreatör egentligen sedan dag ett efter studenten 1993. Jag var på intervju dagen efter studenten till en fotoutbildning som jag kom in på och på den vägen är det. Så tillbaka till mina rötter, till det jag är bra på och det jag gillar - att vara kreativ och skapa, utveckla idéer.

En idé på produkt jag har haft i huvudet i flera år och undrat varför ingen gjort. För jag har just tänkt så - att någon borde göra den. För jag har inte tänkt företagande i den meningen att jag är denna någon. För varje år som gått och ingen kommit på samma genialiska idé tar jag nu ett helt nytt kliv i min karriär och ska i höst kalla mig för designer. Det blir JAG som gör den, jag vågar satsa. För det är inte gratis att göra en sådan här sak så det är förhoppningsvis en investering i min framtid, det är nu jag efter så många år som företagare gör ett företagsmässigt drag.

I den här lådan ligger en prototyp på min design. Kanske det blir succé? Kanske det blir learing money ... Jag hoppas du som läst ända hit och alla andra ska gilla den. Det blir en yttepytte upplaga för det är så långt mina pengar räcker men om det flyger så kanske det kan bli mer.

Jag tar nu ett nytt steg och hoppar. Och jag hoppas du vill vara med på färden.