Med semestern bakom oss och de många resor vi gjort dyker jag ner i tankarna. Vilken skillnad det är att resa med ungdomar istället för barn och ljusår från spädbarn. Bara en sådan sak som att de packar alla saker själv, får ansvara för sin väska. Visst, vår 12-åring kanske jag behövde påminna om att få med sig keps, handduk och fler än två t-shirts men det var en dag-innan-resa jag aldrig haft tidigare. Att inte behöva packa för fem utan bara för mig. Så klart packar maken själv men det är kunskaper som ligger på oss alla som solkräm, kortlek, reseapotek som jag alltid ansvarat för. Och när taxin kommer 03.15 är det noll motstånd från de tre ungdomarna. Inget jag tänker på då utan det är när vi sitter på planet och en ung familj kommer gående i gången med en lite parvel i bärsele som jag ser den. Blicken föräldrarna har där de liksom inte är närvarande för, jag gissar, liksom i trans tagit sig hit. Handbagage till maxstorlek och skötväska med exakt allt man tror sig behöva men man vid barn nummer två förstått man absolut inte behövde. Att resa med familjen nu med stora barn är något annat och en mer jämställd tillställning. Det är inte två vuxna som bestämmer och tre små som tvingas gå efter som svans utan alla får vara med och bestämma och framför allt göra egna saker. De två stora nämner saker som ”när jag reser med mina vänner nästa sommar” och jag då får hålla hårt i något för att inte visa min förskräckelse. Det är kanske sista sommarresan vi gör tillsammans alla fem? Och det är exakt så det ska vara. Jag verkligen vill att de ska skapa sina egna minnen, växa på sina egna sätt. Men såklart hugger det till i mammahjärtat. Jag pratade med 17-åringen om det innan vår resa och jag kunde konstatera att min sista sommar enbart med mina föräldrar var när jag var 15 så jag fattar att det är dags. Så ni som kom in på planet med den där blicken av stress och förvirring - håll hårt i nuet för i nästa ögonblick reser ni lätt utan varken överfullt handbagage eller medföljande avkommor. Och kommer sakna varje sekund av det, jag lovar. Time flies minst sagt. Det gäller att skapa så många minnen som det går för sådana kan man aldrig få för många av, och de skapas så bra på resor.