15 kilometer, slottspicknick & häxjakt

Det är inte varje dag jag går fyra timmar i sträck, än mindre vandrar en och halv mil men det skedde den här dagen. Jag testade mina lungor och kroppens produktion av mjölksyra. Och det var fantastiskt. En dag av lång vandring i Tyrolen var en av höjdpunkterna vi såg fram emot på den här resan .

Att få vakna till den här vyn och till ljudet av en kakafoni av fåglar är något av det bästa man kan ge sin själ.

Och sin kropp, när det är en frukostbuffé av det slag som Jägerhof dukade upp. Om du följt mig, läst mina reseberättelser från olika hotell så vet du hur viktig frukosten är för mig. Då kan du nog lita på mig när jag säger att det här är den mest fantastiska frukost jag upplevt. Se på hyllan här ovan, det är bilder på alla sorters bröd som serveras. Vi snackar 14 olika!

Och antalet pålägg var omöjliga att räkna. Det här vara bara en av flera bänkar.

Och hallå, en ostkupa med hävstång, eller vad man kallar det. Sen att det fanns fem (!) olika sorters smör är ju en dröm för en som just älskar smör.

Du pressar din egen juice. Så klart!

Nej men jag skäms när jag ser min bild på min frukost. Det som inte syns här är den varma maten, de alla olika söta bakverk eller skärbrädan med citroner och ingefära till tevattnet mm.

Med en underbar frukost i magen och solkräm på nosen mötte vi upp vår guide Irmtard för en vandring utöver det vanliga. Nu var det inte samma över-trädgränsen-och-snö-vandring vi hade i Bad Gastein utan mer över stock och sten i skogen men rejält utmanade då vandringsleden är lång.

Vi började i en liten by och gick längs med en bergskulle, mot leden och skogen. Målet var det där slottet, borgen som syns uppe på bergstoppen.

Och då och då fick vi medvind av tåget som drog förbi med kraft.

Vi hade ju varit i Bad Gastein och tagit del av informationen om det kraftgivande vattnet där. Här var det minst lika mycket vatten men i form av ständigt rinnande källor, kranar. Iskallt, superfriskt och välgörande. Kranar stod så här lite varstans. Så generöst.

Kronburg. Dit ska vi. Man kan tydligen välja två vägar dit. Jag gissar på att vi tog den längre då vi just skulle ha en långvandring.

Japp, så här såg jag ut i början av vandringen. Minns denna bild...

Som sagt var denna vandring mer av en skogsvandring än över alptopp. Skön svalka av skuggan i den 24-gradiga luften.

Irmtard berättade att det är många arbetslösa i området och de har slagit sig samman för att göra vandringslederna lite vackrare genom att göra rabatter, odlingar längs med stigarna. Och det var inte bara blommor utan då små världar som för smurfar... Eller ett gäng porslinsgäss. Mest imponerande att de måste vandra så långt och länge för att komma till planteringarna.

Nu lämnade vi den breda grusvägen till mera små stigar om det ens fanns det. Klättring av mjölksyreslag. Hela gänget var väldigt pratglatt och skojfriskt men vid de här klättringarna blev det tyst. Det går inte att andas kraftigt samtidigt som man pratar.

Vilket något Irmtard inte verkade ha några problem med. Hon pratade och klättrade som värsta bergsgeten.

En reva i ett stenblock med ett otroligt vackert litet vattenfall. Lita på mig när jag säger att det var enastående här i solljuset.

Jag, Johanna , Maria och Marie hämtar andan. Och du anar på min ansiktsfärg vart det barkar va...?

Aldrig har väl närvaron av Julie Andrews varit större men nej, jag sprang inte ner för de gröna kullarna sjungandes "The hills are alive"

Vårt delmål ligger framför oss. Klostret och gästhuset vid Kronburg, Klostergut Kronburg . En kyrka med tillhörande kloster för nunnor, fast nu med endast en aktiv nunna. Och den nunnan jobbade som servitris på restaurangen, gästhuset, hon bar en bricka med 7 stycken stora öl och bjöd generöst med ett smittande skratt. Så mycket för mina fördomar om nunnor.

Och här vid klostret finns en källa med heligt vatten. Många är historierna vi hörde som var bevis på att folk fått synen tillbaka, ben läkta mm när de hällt vatten från just denna kran på sig.

Vem vill riskera att missa chansen om att få i sig lite heligt vatten? Jag fyllde både mage och vattenflaska med dessa goda, svala droppar.

Snälla nån! Minns du första bilden på mig, när vandringen började? Jag har alltså inte bränt mig i solen för jag har både keps och spf 50 utan det är mina ytliga blodkärl som jobbar för fullt. Kalla mig gärna tomat.

Våra förbokade lunchkorgar plockades upp vid Klostret och bars nu sista biten upp på berget, till det där slottet, borgen som vi såg i början av vandringen. Där skulle vi äta lunch i form av picknick med lokala godsaker.

Högt högt upp.

Där vid ruinen bullades den mest fantastiska picknicken upp.

Liten flaska rött österrikiskt vin (obs att alla korkar på österrikiska viner är dekorerade med den rödvita flaggan), svartvinbärssaft, äpple, tre sorters ost, kallskuren skinka, två sorters korvar, nybakat bröd, nötter, morötter, små plommontomater och lokal choklad. Ja tack!

Fint med en halvflaska vin att dela på.

Tror detta toppar listan på picknickar jag varit med på.

Sedan packade vi ihop picknickkorgen och alla kroppsdelar för att fortsätta vår vandring. Det var hälften kvar så det var bara att knata på.

4 timmar avklarade. Nu "bara" ner för backen.

Det lockade nu med en dusch vill jag lova. Jag hade förvånansvärt lite ont i kroppen. Det var bara mina stortår jag kunde känna att det skavde lite på men annars var kroppen hel, inga skavsår alls. Bra kängor med andra ord.

När man bor på hotell med pool och spa så väljer man det istället för dusch.

Badrock nr 55 - det är jag det.

Perfekt temperatur i vattnet. Tillräckligt svalt för att kroppen ska få den där sköna svalkan våra varma vandringskroppar behövde. Tillräckligt varmt för att man vill ligga kvar i delen med bubblor.

Och de där molnen, vilken tur vi hade som undvek dem helt under vår vandring.

Gå ner i polen inne eller ute.

Ännu en god middag under härliga samtal. Så glad för att ha fått lära känna det här gänget. Låren ömma av all rörelse, magen öm efter alla skratt. Tack Christian , Pernilla , Johanna , Tobias , Maria , Marie , Sara , Jens och Nina .

Man kunde tro att vi skulle få lägga oss tidigt men nej, nu var det mer vandring. En häxvandring!

Som i många delar av Europa så finns det en mörk historia av häxjakt och även här i Landeck-Zams. Vår guide tog oss genom staden och historien om Anastasias öde.

En blodig historia Europa delar. Och efter denna dramatiska avslutning kunde vi sedan somna riktigt snabbt och gott. En sista natt men en dag kvar att uppleva.

En sista dag och sista vandring och den forsade fram kan man säga...