Idag ska banne mig trappan ut till trädgården invigas! Jag har ända sedan vi var på visningen av detta hus i höstas längtat efter att sitta på trappan i morgonsolen med en varm kopp i handen. För oss mitt i stan var det en utopi och omöjlighet. Nu är det så nära, så nära men kylan avskräcker. Idag då? Kanske - nä, måste! Det får bli till att sitta på kuddar, fullt påklädd i flera lager och med seriösa raggsockor. Men måste nog låta solen göra sitt jobb någon timma och värma upp till i alla fall över minussträcket. Tills dess njuter jag av mackfrukost med tidningen, en bisittande sjungande dotter, duplolekande son och Ring Så Spelar Vi i radion. Det enkla i livet är nog det bästa! I dag kommer en enormt efterlängtad farmor. "På lördag, kl två" har varit ett begrepp i en vecka. Sonen har nu i en timmas tid frågat: - Är klockan två nu? - Nä, älskade son, klockan är tjugo i åtta...