Att flytta från lägenhet till hus ger ju många förändringar. En ganska given sak är att det kommer flera våningsplan på köpet. Att förhålla sig till det, speciellt för barnen, har varit en rejäl omställning. Sonen ropar ofta och undrar var vi stora är någonstans. "Mamma, du får inte gå högst upp!" är en vanlig mening/uppmaning. Såklart vill han ha oss nära som han hade i lägenheten. En MYCKET bra sak med det här med våningsplan är att en våning kan vara städad, ren, luftig och lugn medans det råder kaos på ett annat och då låtar man bli att gå upp eller ned dit. Men, de flesta dagar är det ju en massa saker som ligger överallt, så som lego, playmobil, spindelmannendräkt, dockkläder och byggklossar. Att då gå en trappa upp varje gång man hittar ännu en bit till pusslet orkar jag bara inte. Då har jag satt en korg i änden av trappan. Saker-som-ska-upp-korgen. Den har blivit vårt svarta hål, saker försvinner ner där och vips ser det genast ut som om en städfirma varit här. Sen ska nån (läs Helena) bära upp korgen och lägga allt på sin plats.